En schackhistoria ur det verkliga livet
Vad är slump? Som schackspelare har jag ibland
funderat över detta fenomen.
För många år sedan (av en slump) så kom jag över en bok med titeln:
Om meningsfulla sammanträffanden i våra livshistorier.
Boken är ett genidrag och skriven av
jungianske analytikern Robert H. Hopcke.
”Vissa sammanträffanden berör oss så starkt att vi omöjligt kan vifta bort dem som en ren slump. Vi kanske inte förstår dem men vi känner att de är meningsfulla. C.G. Jung kallade dessa händelser för ”synkronistiska”. Ett inre tillstånd, kanske en dröm, sammanfaller då med en yttre händelse, bortom orsak och verkan.
Ofta inträffar dessa sammanträffanden när vi står inför viktiga beslut. Vi vet att vi måste göra något, men tvekar kanske, och så kommer den synkronistiska händelsen som ”en knuff i rätt riktning”.
Robert H. Hopcke menar att våra liv är historier,
med en handling som vi inte till fullo rår över.
Men om författaren till min egen livshistoria
inte är jag själv, vem kan det då vara?
Hopcke visar att någonting annat, utanför vår kontroll,
försöker ge sig till känna genom de synkronistiska händelserna.”
Begreppet synkronicitet har väckt ett stort intresse
bland filosofer, psykologer och naturvetare.
Det utvecklades under ett intensivt tankeutbyte mellan
C.G. Jung och kvantfysikern och nobelpristagaren Wolfgang Pauli.
Nog om detta och med denna inledning återvänder jag till några
händelser som utspelade sig i slutet av 80-talet (minns ej så noga).
Det var lördag kväll och för ovanlighetens skull hade jag bestämt mig
för att ta det lugnt, då Allsvenskan skulle spelas kommande dag.
Jag undvek således puben och träffade istället Karin
(en gammal flamma) som bodde på Bergsunds Strand.
Vi åt en god middag. Efter middagen slog vi på TVn där
det strax skulle börja en film – Poltergeist. Minns ni den?
Den lilla blonda flickan som hade kontakt med
onda andar genom TV-rutan som ”snöade”.
När jag lagt mig för att sova funderade jag lite över Karin
och konstaterade att hon var en mystisk tjej.
Jag hade svårt att sova och mina tankar gick över till filmen vi sett
och det märkliga ordet Poltergeist.
Ordet gav mig ingen ro, utan till slut var jag tvungen
att kliva upp ur sängen.
Väl uppe ur sängen stegade jag fram till bokhyllan
och letade i ett lexikon efter Poltergeist.
På den tiden fanns varken internet eller mobiltelefoner
(ännu mindre plåtburkar som kunde spela schack),
så det var lexikon som gällde.
Mitt sökande var fruktlöst enda tills jag i en annan del av bokhyllan
hittade det Parapsykologiska Lexikonet – Ett kanske inte så
vetenskapligt lexikon som jag köpt på någon bokrea.
Med stor iver bläddrade jag fram till bokstaven P och vidare till Po.
Där gick det att läsa att ordet Poltergeist egentligen var tyska
och att det betydde bullerande.
”En beteckning för aktörerna bakom en rad gränsöverskridande fenomen som vanligen är just bullriga. Fenomenen är i första hand av telekinetisk art och består i att det knackar i väggar, dörrar smälls igen, möbler vräks omkull, föremål flyger genom luften, TV-apparater slås på, stenar kastas mot fönsterrutor osv, allt utan någon synlig aktör. Teleportationsfenomen är också vanliga. Vid dessa transporteras materiella föremål i helt tillstånd genom materiella hinder,
t.ex. husytterväggar och skåpdörrar, eller så dematerialiseras de
för att efter transport rematerialiseras på en annan plats.
I det senare fallet kan föremålen verka bildas i tomma luften.”
Lite längre ner på sidan beskrev man olika fenomen
som inträffat utomlands genom åren.
I Sverige hade det rapporterats bara några få fall.
Detta demonstrerades på ett för den parapsykologiska forskningen
avgörande sätt av det svenska fallet Karin som utspelades år 1905.
”Karin var 27 år. Under en period hade hon sysslat med
den spiritualistiska aktivitet som brukar kallas
”det vandrande glaset” och då haft kontakt med en ande
som kallade sig Piscator och för en tid blev hennes ledare.
Poltergeisten gav sig tillkänna genom knackningar och skarpa knallar
i väggarna. Dessa följde Karin när hon gick från ett rum till ett annat,
men upphörde när hon lämnade huset i något ärende.
Om hon blev upprörd blev aktiviteten intensivare.
När Karin med hjälp av ”det vandrande glaset”
tog kontakt med Piscator, förklarade han att det
var han som var ansvarig för fenomenen.
Två undersökare, Hjalmar Wijk och Poul Bjerre, kopplades in på fallet
och konstaterade att fenomenen hade att göra med Karins undermedvetna. Wijk och Bjerre var förmodligen de första undersökare någonsin som forskat i den psykologiska dynamiken bakom poltergeistfenomenen.”
Klockan var nu mycket och detta fick räcka tänkte jag
och slog igen lexikonet.
Innan jag somnade återvände jag till Karin
och funderade på det märkliga sammanträffandet.
Jag konstaterade dock att Karin var ett vanligt namn,
men att sannolikheten för att deras ålder skulle överensstämma,
var relativt liten.
Nästa dag på söndagen tog jag mig till Kristallens lokal på Hornsgatan.
Vid brädet mötte mig en äldre, grånad gentleman med
tjocka glasögon. När partiet skulle börja sträckte jag
fram handen och presenterade mig.
Han tog min hand och knappt hörbart viskade han: Magnus Piscator.
Nattens oro gjorde sig återigen påmind och jag minns att jag
funderade över med vem jag hade att göra med,
vad detta skulle bli för ett parti, och vem
min motståndare egentligen var.
Partiet är inget mästarparti,
men har en egendomlig och ovanlig slutställning.
Det är en helt jämn ställning och jag har inga hot.
Trots detta lämnar jag först ett torn helt ogarderat,
för att senare lämna även det andra tornet ogarderat.
Efter dessa 2 tornoffer är det matt eller pjäsförlust.
Vad är slump?
Piscator–Jernselius
1. e4 d6 2. d4 Sf6 3. Sc3 g6 4. f4 Lg7 5. Le2 0–0
6. e5 dxe5 7. fxe5 Sd5 8. Sxd5 Dxd5 9. Lf3 Da5+ 10. c3 c5 11. Ld2 cxd4 12. cxd4 Db6 13. Lc3 Td8 14. Db3 Dxb3 15. axb3 Sc6 16. Se2 f6 17. exf6 exf6 18. 0–0 Le6 19. b4 Lc4 20. Tfd1 Lf8 21. d5
21. ... Lxe2 22. Lxe2 Sxb4 23. Lxf6 Lc5+ 24. Kh1 Tf8 25. Tac1 Le3 26. Tc4 Sxd5 27. Txd5 Txf6 28. Lf3 Ta6 29. Td1 Tb6 30. b4 a5
31. bxa5 Txa5 32. Tc7 Ta8 33. Tdd7 Tb1+ 34. Ld1
Vit är i tidsnöd och kommer förmodligen slå på b7 för att säkra remin.
Svart kommer då ha sitt torn på b1 i slag.
Svart vill utnyttja vits situation och smider en ful fälla.
En plan där svart tänker lämna tornet på b1 ogarderat,
för att senare lämna även det andra tornet i slag!
34. ... Lh6 35. Txb7 Te8 36. Td8 Lf8 0–1
P.S.
Många år senare, då gentlemannen Piscator även lämnat oss,
blev jag kontaktad av en för mig helt okänd kvinna.
Hon hade hört ovanstående historia och var fascinerad.
Det visade sig att hon stått Piscator mycket nära,
och att hon trodde på bullerandars existens.
Oron gjorde sig återigen påmind,
när hon berättade en kuslig fortsättningshistoria,
där liknande händelser utspelade sig,
men i en omvänd tidsordning.
Men det är en annan historia…
D.S.