Rasmus var en speciell man på många sätt. Han hade bland annat ett förhållningssätt till siffror, tal och nummer som ingen annan. Han gillade dessutom att tillsammans med vänner göra listor för artisters och gruppers låtar. Det blev då pga detta förhållningssätt siffror och tal alltid de 22, 44, 111 osv bästa låtarna som listades. Och så skulle alltid valet och placeringen motiveras med en kommentar. I den spännande och fantastiska listan nedan där han rankar topp 33 schackpjäser så blir det 33 utifrån att tre-tre ”låter bättre” än tre-två. I listan framgår hur han ror i land tre-tre. Förutom att listan visar hur Rasmus förstod pjäserna och schackspelet så är listan i sig troligen världsunik. Är det någon som gjort en liknande genomgång av pjäserna och deras själ någon gång tidigare? Definitivt inte med en inbördes rangordning.
Innan listan vill jag göra en kommentar till Martin Lokanders titt på partiet Blomqvist – Holving i Rilton Cup 2011 (här). Rasmus och Erik hade mötts två gånger innan detta möte. Båda gångerna i Rilton Cup och båda gångerna med vinst för Erik. Så Erik kan inte ha varit helt oförberedd på hur Rasmus spelar. Inte heller Rasmus när det gäller hur Erik spelar. Martin nämner i sin kommentar till Rasmus tredje drag (3 …. e5) att det spelats tidigare bland annat av Jan Timman två gånger. Man får en uppfattning av Martins kommentar till draget 3 ..e5 att Rasmus kan ha känt till det innan partiet och att han förberett det. Här ska det sägas att Rasmus förberedde sig normalt inte innan han skulle möta en spelare. Ordet aldrig ligger närmare sanningen. Så Rasmus hade nog inte förberett sig denna gång heller. Han litade på sitt eget system och sin förståelse av spelet schack. Så när det gäller 3 … e5 är det alltså troligt att han inte kände till det innan utan att det var en ingivelse över bordet. Kanske med motivering tillbonde e7 i bakhuvudet.
Rasmus Topp 33 schackpjäser
33. a7
Någon måste ju komma på den platsen också. a6 kan vara ett lugnt och fint drag, som antingen förbereder b5 eller förhindrar inhopp där. Men a5 kanske är lite tvivelaktigt. Men inte alltid.
32. f7
Visserligen kan ju f5 vara ett kontringsdrag, däremot ganska ovisst med vissa gambitar. Holländskt sägs ju funka förvisso, men någorlunda tveksamt trots allt. Dessutom är f7 en ganska svag punkt för vits angrepp.
31. c2
Engelskt är en bra öppning. Likaså damgambit. Annars handlar det väl oftast om c3, för att understödja d4-fätet.
30. a2
Intressant pjäs som ibland avancerar ända till a5-fältet. a3 är väl mer aktuellt i diverse gambitar, än att hota eller hindra någon att hamna på b4-fältet.
29. g2
Många gillar att fianchettera efter g3. Mer spännande förefaller dock g4 vara i ett lämpligt skede.
28. Ta1
Bygger mycket på lång rockad (eller Tad1). Även Tb1, Tc1 eller stå kvar, beroende av vad svart gör.
27. Ke1
Kan tyckas som en orättvist låg placering, men svart har hela sin armada riktad mot pjäsen, oavsett var den befinner sig. Får vänta till vissa slutspel, innan dess styrka blir tydlig.
26.g7
g5 är sällan aktuellt, såvida det inte rör sig om någon form av Kungsindiskt. g6 kan innebära en stark diagonal, fast en aning kraftlöst. Draken i Sicilianskt finns i och för sig.
25. b7
Många gånger gör den rätt i att stå kvar, med tanke på bxc6. b5 är oklart i Volga osv, medan b6 känns ganska starkt i några öppningar (gärna innan vits g3).
24. Sg1
Mångas älsklingspjäs och drag (Sf3). Visst, kämpar om centrum (d4- och e5-fälten) och kan dyka upp på g5 i vissa varianter. Emellertid en aning halvtrist pjäs.
23. d2
Givetvis är d4 ett starkt drag, både direkt och i ett senare skede. Likväl stannar den på d3, t.o.m. i världseliten.
22. d7
(kommentaren saknas tyvärr)
21. Lc8
Kan uppleva det som knepigt att hitta ut ibland. Bindningen på g4 tycks utgöra fler problem för vit än den andra bindningen (Lb4).
20. Lf8
Ska nog helst stå på c5 eller d6. Självklart beror det på vilken uppställning vit valt.
19. Lf1
En av de bättre angreppspjäserna. Den kan stå både bakom och framför den vita damen. Svart får se upp. Folk ser ut att ha en förkärlek till Spanskt, vilken är en djup och samtidigt relativt seg öppning.
18. Dd1
Man kan fråga sig var den ska stå (e1, d2, c2, b3, a4, h5, d3 eller d4). Eventuellt gör den bäst i att vänta och se vad som händer.
17. Ta8
Här finns det lite av varje: Tc8/ Tad8/ Tb8/ Ta7/ Ta6 samt uppenbarligen lång rockad. Underskattad pjäs.
16. Ke8
Det som gör att den kommer högre än den vita kungen är först och främst Kf8 med planen h5 etc, men också att svart titt och tätt rockerar åt andra hållet så att säga, vilket medför tufft och roligt spel.
15. b2
Underbar pjäs. Särskilt med b3 och fianchettering i åtanke. Likaledes b4 i gambitar, alternativt understött av a3 och Tb1.
14. Lc1
Kumpanen till b2-bonden. Jämväl Lg5/ Lf4/ Le3. Möjligtvis La3 i någon ställning.
13. Th8
En av absolut skönaste pjäserna. Det finns så många anledningar till detta. h5, h4/ h5, Th6/ Tg8, g5/ O-O, f5, Tf6/ Te8 etc.
12. h7
Underförstått att h5 är draget som gäller. h6 är vidare ett klassiskt drag som öppnar upp för kungen, hotar eller förhindrar inhopp på g5.
11. Sb1
Fascinerande pjäs. Sc3 är ett starkt drag (framför eller bakom c2-bonden). Sbd2 förekommer då och då med idén Sc4 plus a2-a4.
10. Dd8
En riktig tuffing. Dc7, Db6, Da5, Dd7, Dd6, Dd5, De7, De8, Dh4, Df6… Kan vara den pjäs som kan åstadkomma mest.
9. c7
Caro-Kann & Sicilianskt i all ära. Det pjäsen egentligen är till för är att försöka spränga i centrum, öppna upp för den svarta damen och ävenledes föreslå Tc8.
8. e7
Franskt är skönt. e6 också i andra öppningar. Hur som helst är e5 ett av de bästa dragen som finns, då möjlighet ges. Förklaring överflödig.
7. f2
Alla har inte fattat hur enormt bra Birds öppning är. Icke att förglömma: Kungsgambit. Därutöver verkar inte svart förmå angripa f2 lika farligt som vit kan på f7.
6. e2
Alltid lika härligt att få utföra draget e4. Bjuder upp till dans direkt. e3 används frekvent i rätt sorts uppställning.
5. h2
Både h3 och h4 är nästan alltid bra. Den här pjäsen förtjänar all respekt. En kanonpjäs helt enkelt.
4. Brädet!Brädet är den pjäs som är mest värd ett utropstecken. 64 magiska rutor, på vilka allting utspelar sig. Lodrätt, vågrätt, diagonalt eller ett enkelt stort L. Man kan paradoxalt nog inte göra så mycket med den här ”pjäsen”, men man kan uppenbarligen inte göra så mycket utan den heller.
Prispallen
Brons:
Th1
Behövs en skicklig poet för att med ord beskriva dess skönhet. Th3. Tf3. Te1. O-O. Tg1. Och framförallt stå kvar och låta h2-bonden marschera framåt.
Silver:
Sb8
Sc6 är världens i särklass skönaste öppningsdrag. Huruvida det håller eller ej, därom tvistar de lärde. Sbd7 brukar fungera i alla lägen och så existerar ju den spegelvända manövern Sa6, Sc5, a5.
Guld:
Sg8
Krossar allting. Ingenting kommer egentligen ens i närheten. Sf6 är bra mot exakt alla vits öppningsdrag. En värdig och självklar vinnare.
